En ny dag...
Nu sitter jag då alltså här på rummet, min allra första morgon i Santa Barbara. Till ljudet av irriterande fåglar kan jag stirra ut på en grå himmel. Inte det roligaste men jag fick uppleva lite 'Californian sun' igår när jag begav mig från LAX till SB. Tänkte redogöra lite för hur flygresan gick;
Det börjar med att jag stiger upp, efter 5-6 timmars sömn, 06:30 och inser att today is the day!
Sen beger vi oss till Arlanda och får höra att det är lång kö. Och som vi anat så blir kön ännu längre p.g.a. nya säkerhetsåtgärder t.ex. att man skall lägga alla sina belongings i en see-through bag. Så det gör jag och sedan tar det inte så lång tid innan det är min tur att checka in. Till min fasa ser jag att en av mina väskor väger 26 kg, och max vikten är 23, men detta ignoreras av incheckningsdamen och mina väskor påbörjar sin egen resa.
Flygresan till mitt första stopp, Chicago, går smidigt men det är jobbigt att flyga för man blir så sjukt stel. Väl på Chicago så traskar jag av planet och går därefter till tullen för att visa mitt visum. Detta går bra och jag får gå igenom utan problem. Jag tänkte minuterna innan att 'Det är klart det kommer vara något problem, det kan ju inte gå för bra'. Men tänk, det uppstod inget problem. Så jag gick vidare, hämtade mina två tunga väskor och lade dem på ett nytt rullband efter att ha lämnat in Customs Declaration-lappen.
Sedan får jag ta ett tåg, som far förutspått, till Terminal 1; inrikesflyg. Så får jag checka in igen för jag var en av dem som inte kunde bli incheckade hela vägen från Arlanda till LAX. Men efter lite strul med en incheckningsmaskin så löste det sig och jag fick ställa mig i den ormliknande kön till säkerhetskontrollen. I den behövde man ta av sig skor och se till så att man inte hade några vätskor med sig. Vilket jag inte hade så det var ju tur! När jag tagit mig igenom kontrollen så upptäcker jag några feta rumpor och i den sekunden så inser jag att jag faktiskt är i USA. Man var så trött så man tänkte inget vidare på det men då slog det mig. Speciellt när jag, utanför gaten, känner blandade lukter från Pizza Hut, McDonald's och 14 andra snabbmatsrestauranger.
Flygresan till Los Angeles gick fort och bra, efter att ha slötittat på Mission Impossible 3(?) i några timmar. Samt ha bläddrat igen om en prylguide i amerikanska mått. Sjukaste jag sett. Dock väldigt underhållande.
Att se LA's skyline är något av det coolaste jag sett. Var som i en film. Väl framme i LA så ringer jag till RoadRunner Shuttle, men har fått fel nummer. Så jag får gå till en tavla och använda en telefon där, med rätt nummer. Efter 10 minuter kommer det en bil med människor som också skall ha skjuts. Så jag får hoppa in där och åka runt i Kalifornien ett tag och se lite områden innan jag (ÄNTLIGEN!) kommer fram till mitt hotell. Värt att nämna är att jag knappt sovit under hela flygresan utan jag har mer dåsat till en halvtimme hit eller dit.
Så nu efter att jag ätit min första frukost som bestod av bagels med sylt och annat smått och gott som erbjöds så kan jag avnjuta min först dag i Santa Barbara mätt och belåten. Istället för fåglar hör jag nu båttutor som liksom jag ger sig av på en dagsutflykt.
(Hotellet ligger ett stenkast från stranden/hamnen)
Update:
3 pm har jag bokat ett möte med en viss Alma Castaneda för att kika på hennes studio. Exciiiiiitiiiiing! Har även hunnit med att irritera mig på handfatskranarna. Man skruvar åt fel håll och varm / kall sitter på fel sida.
Det börjar med att jag stiger upp, efter 5-6 timmars sömn, 06:30 och inser att today is the day!
Sen beger vi oss till Arlanda och får höra att det är lång kö. Och som vi anat så blir kön ännu längre p.g.a. nya säkerhetsåtgärder t.ex. att man skall lägga alla sina belongings i en see-through bag. Så det gör jag och sedan tar det inte så lång tid innan det är min tur att checka in. Till min fasa ser jag att en av mina väskor väger 26 kg, och max vikten är 23, men detta ignoreras av incheckningsdamen och mina väskor påbörjar sin egen resa.
Flygresan till mitt första stopp, Chicago, går smidigt men det är jobbigt att flyga för man blir så sjukt stel. Väl på Chicago så traskar jag av planet och går därefter till tullen för att visa mitt visum. Detta går bra och jag får gå igenom utan problem. Jag tänkte minuterna innan att 'Det är klart det kommer vara något problem, det kan ju inte gå för bra'. Men tänk, det uppstod inget problem. Så jag gick vidare, hämtade mina två tunga väskor och lade dem på ett nytt rullband efter att ha lämnat in Customs Declaration-lappen.
Sedan får jag ta ett tåg, som far förutspått, till Terminal 1; inrikesflyg. Så får jag checka in igen för jag var en av dem som inte kunde bli incheckade hela vägen från Arlanda till LAX. Men efter lite strul med en incheckningsmaskin så löste det sig och jag fick ställa mig i den ormliknande kön till säkerhetskontrollen. I den behövde man ta av sig skor och se till så att man inte hade några vätskor med sig. Vilket jag inte hade så det var ju tur! När jag tagit mig igenom kontrollen så upptäcker jag några feta rumpor och i den sekunden så inser jag att jag faktiskt är i USA. Man var så trött så man tänkte inget vidare på det men då slog det mig. Speciellt när jag, utanför gaten, känner blandade lukter från Pizza Hut, McDonald's och 14 andra snabbmatsrestauranger.
Flygresan till Los Angeles gick fort och bra, efter att ha slötittat på Mission Impossible 3(?) i några timmar. Samt ha bläddrat igen om en prylguide i amerikanska mått. Sjukaste jag sett. Dock väldigt underhållande.
Att se LA's skyline är något av det coolaste jag sett. Var som i en film. Väl framme i LA så ringer jag till RoadRunner Shuttle, men har fått fel nummer. Så jag får gå till en tavla och använda en telefon där, med rätt nummer. Efter 10 minuter kommer det en bil med människor som också skall ha skjuts. Så jag får hoppa in där och åka runt i Kalifornien ett tag och se lite områden innan jag (ÄNTLIGEN!) kommer fram till mitt hotell. Värt att nämna är att jag knappt sovit under hela flygresan utan jag har mer dåsat till en halvtimme hit eller dit.
Så nu efter att jag ätit min första frukost som bestod av bagels med sylt och annat smått och gott som erbjöds så kan jag avnjuta min först dag i Santa Barbara mätt och belåten. Istället för fåglar hör jag nu båttutor som liksom jag ger sig av på en dagsutflykt.
(Hotellet ligger ett stenkast från stranden/hamnen)
Update:
3 pm har jag bokat ett möte med en viss Alma Castaneda för att kika på hennes studio. Exciiiiiitiiiiing! Har även hunnit med att irritera mig på handfatskranarna. Man skruvar åt fel håll och varm / kall sitter på fel sida.
Kommentarer
Postat av: Erik
FAN VA NICE!
haha fan va illa att vattnet sitter på fel håll, är det inte så att toaletten spolar åt fel håll också? eller det kanske är i Australien. aja, keep writing!
Trackback