Surfing USA
http://santabarbara.bilddagboken.se
Update: SVT 1 på ONSDAG 20:30 - P3 Guldgalan där musikvideon vi var med i kommer visas. The final version, vilket den nedan inte är. Så don't forget!
Första veckan snart avklarad och den har innehållit allt från sälar till kända OC-inspelningsplatser. Hursomhaver så drog jag och Jacob ner och surfade häromdagen. Vågorna var relativt bra men det var otroligt strömt så det var jobbigt att ta sig ut hela tiden. Men det som var mest spännande var att efter någon halvtimma så hör jag Jacob gorma någonting, jag blickar ut och ser att han pekar mot något några meter ut. Jag tar mig dit och undrar vad han skriker om. Rätt som det är så dyker det upp en säl bara några meter framför oss. Den stirrar på oss och jag stelnar till. Så dyker den ner igen och jag har ingen aning om vart den tog vägen, hursomhelst valde vi att döpa den till Tobbe. Marcus berättar senare att Buster i Arrested Development fick sin arm avbiten av en ilsken säl.
Så vi satte oss i bilen och begav oss hemåt för lite bagels med cream cheese-ätning.
Samma dag började det planeras att vi skulle ge oss av mot Buena Park i OC för att gå på någon slags middag och riddarturnering. Sedan kom vi på den briljanta idén att vi skulle åka förbi Redondo Beach och besöka OC-caféet där ungdomarna i OC alltid hänger. När vi sedan skulle kolla hur vi lättast skulle ta oss dit så såg vi att på vägen ner, närmare bestämt i Malibu, så låg familjen Cohens hus, men även Marissa's hus. Så vi bestämde oss för att svänga förbi där också. Sagt och gjort så stod vi på Ocean Breeze Drive som hade en miniskylt under sig som löd "PRIVATE" men vi brydde oss föga för nu var vi så nära Seth's hus så inget fick stoppa oss. Så vi smög oss upp och knäppte massor med kort och pumpade Phantom Planet - California påväg därifrån.
Resten av den återstående biten till Redondo bestod av glidning på Pacific Coast Highway som går precis vid vattnet. Ni kan se bilder på http://santabarbara.bilddagboken.se.
I Redondo var det sjaskigt och mörkt men vi trotsade alla motgångar och tog en Caesar Salad på samma platser där Marissa, Seth, Ryan och Summer alltid sitter. Vi såg även "The Bait Shop" och boardwalken där många betydelsefulla scener har ägt rum.
Efter att ha blivit halvmätta så drog vi till Buena Park i Orange och mötte upp Mikaela och några andra. Vi pröjsade femtio dollar och efter 2 timmar var turnéspelen avklarade och tyvärr så förlorade vi vår riddare. Jag kan nog säga att femtio dollar var det inte värt, men det var en upplevelse. Jag och Jacob lyckades lura servitrisen att vi var 21 så att vi fick dricka mjöd. Nåja, Budweiser.
Idag börjar skolan!
Musikvideon vi var med i; Don't Speak
"Vad är det värsta som kan hända? Att den dör? Då slänger vi den."
- Marcus angående vårt fiskinköp. För vi har faktiskt köpt tre st guldfiskar och en liten skål. Juan, Pablo och Rafael. Deras näste heter 'Casa De Mendoza'.
Update: SVT 1 på ONSDAG 20:30 - P3 Guldgalan där musikvideon vi var med i kommer visas. The final version, vilket den nedan inte är. Så don't forget!
Första veckan snart avklarad och den har innehållit allt från sälar till kända OC-inspelningsplatser. Hursomhaver så drog jag och Jacob ner och surfade häromdagen. Vågorna var relativt bra men det var otroligt strömt så det var jobbigt att ta sig ut hela tiden. Men det som var mest spännande var att efter någon halvtimma så hör jag Jacob gorma någonting, jag blickar ut och ser att han pekar mot något några meter ut. Jag tar mig dit och undrar vad han skriker om. Rätt som det är så dyker det upp en säl bara några meter framför oss. Den stirrar på oss och jag stelnar till. Så dyker den ner igen och jag har ingen aning om vart den tog vägen, hursomhelst valde vi att döpa den till Tobbe. Marcus berättar senare att Buster i Arrested Development fick sin arm avbiten av en ilsken säl.
Så vi satte oss i bilen och begav oss hemåt för lite bagels med cream cheese-ätning.
Samma dag började det planeras att vi skulle ge oss av mot Buena Park i OC för att gå på någon slags middag och riddarturnering. Sedan kom vi på den briljanta idén att vi skulle åka förbi Redondo Beach och besöka OC-caféet där ungdomarna i OC alltid hänger. När vi sedan skulle kolla hur vi lättast skulle ta oss dit så såg vi att på vägen ner, närmare bestämt i Malibu, så låg familjen Cohens hus, men även Marissa's hus. Så vi bestämde oss för att svänga förbi där också. Sagt och gjort så stod vi på Ocean Breeze Drive som hade en miniskylt under sig som löd "PRIVATE" men vi brydde oss föga för nu var vi så nära Seth's hus så inget fick stoppa oss. Så vi smög oss upp och knäppte massor med kort och pumpade Phantom Planet - California påväg därifrån.
Resten av den återstående biten till Redondo bestod av glidning på Pacific Coast Highway som går precis vid vattnet. Ni kan se bilder på http://santabarbara.bilddagboken.se.
I Redondo var det sjaskigt och mörkt men vi trotsade alla motgångar och tog en Caesar Salad på samma platser där Marissa, Seth, Ryan och Summer alltid sitter. Vi såg även "The Bait Shop" och boardwalken där många betydelsefulla scener har ägt rum.
Efter att ha blivit halvmätta så drog vi till Buena Park i Orange och mötte upp Mikaela och några andra. Vi pröjsade femtio dollar och efter 2 timmar var turnéspelen avklarade och tyvärr så förlorade vi vår riddare. Jag kan nog säga att femtio dollar var det inte värt, men det var en upplevelse. Jag och Jacob lyckades lura servitrisen att vi var 21 så att vi fick dricka mjöd. Nåja, Budweiser.
Idag börjar skolan!
Musikvideon vi var med i; Don't Speak
"Vad är det värsta som kan hända? Att den dör? Då slänger vi den."
- Marcus angående vårt fiskinköp. För vi har faktiskt köpt tre st guldfiskar och en liten skål. Juan, Pablo och Rafael. Deras näste heter 'Casa De Mendoza'.
Man vet inte hur mycket man tycker om Cali...
...förrän man varit borta ett tag och återvänder.
http://santabarbara.bilddagboken.se
Idag har följande skett; inhandling av våtdräkt, madrasser köpta och middag från KFC. Vår bil rullar riktigt fint förövrigt.
http://santabarbara.bilddagboken.se
Idag har följande skett; inhandling av våtdräkt, madrasser köpta och middag från KFC. Vår bil rullar riktigt fint förövrigt.
BACK IN CALIFORNIA
Då är man tillbaka i värmen. Tillbaka i soliga Kalifornien. Resan hit har gått bra förutom lite stress här och där.
Min far skjutsade mig till flygplatsen runt sex på morgonen och då hade jag bara fått några timmars sömn. Jag planerade att sova på planet istället. Så efter en seg morgon satt jag på planet, som var i tid, påväg till London. Ett dött och regntäckt Arlanda lämnades kvar medan jag såg framemot solen på andra sidan, nåja, jorden.
När jag väl kom fram till Heathrow, London var det långa köer till säkerhetskontrollen men jag tänkte inte mer på det då jag antog att jag hade gott om tid. Tji fick jag då jag äntligen var klar och såg framemot en macka på Starbucks. När jag kollar på tavlan om avgångstider så ser jag helt plötsligt, med röd text; "GATE CLOSING". Så jag får springa som en annan dåre för att hinna. Med en lite större marginal än väntat så klarade jag det iallafall och kunde sjunka ner i exakt samma säte som jag satt i på hemvägen sist. Flightens filmer fick bli Happy Feet, The Guardian och The Last Kiss. Jag slumrade dock till innan vi ens hunnit starta så första timmarna fick ägnas åt sömn. Efter att 10-timmarsflighten var avklarad så gick jag med lättnad av planet och hämtade ut mitt bagage utan problem. Likaså gick visum-kontrollen och allt det där gällande formaliteterna.
Sedan stötte jag på ett smärre problem. När jag för första gången träffas av California-solen så ringer Marcus, jag svarar och hinner bara säga "Hej, jag är vid..." sen dog telefonen. Pengarna på mitt Cingular-kort hade tagit slut så det gick varken att ringa eller mottaga samtal. Jag tänkte att jag får väl ta och ringa från en telefonautomat, men icke, så lätt skulle det inte lösas. Det gick nämligen inte att ringa till mobiltelefoner därifrån. Så när jag står vid telefonen och halvt irriterad lägger på luren dyker en svensk tjej som erbjuder sig att låta mig använda hennes mobiltelefon. Utan vidare lycka. Det gick inte att koppla samtalet och vi ger oss av i jakt på refillkort eller liknande. Hon behövde nämligen också ringa till mobiltelefon.
Till slut efter cirkus en timma efter arrival så får vi tag i en mobiltelefon men jag får inte tag på Marcus och Jacob, som skulle hämta upp mig, men hon lyckas komma fram iallafall och får reda adressen i Beverly Hills hon skulle till. Så jag får haka på dit för att låna en telefon, vilket funger den här gången! Så Marcus och Jacob kommer dit och hämtar upp mig i vår bil (wuho!) och sedan bar det av till Summerland, då vi inte har några madrasser i nya bostaden. Men så småningom så!
Nu är det nog läggdags snart. Känner mig trött. Men nu är jag här iallafall!
Tack alla som gjort min Sverige-vistelse utomordentligt trevlig, förövrigt!
Min far skjutsade mig till flygplatsen runt sex på morgonen och då hade jag bara fått några timmars sömn. Jag planerade att sova på planet istället. Så efter en seg morgon satt jag på planet, som var i tid, påväg till London. Ett dött och regntäckt Arlanda lämnades kvar medan jag såg framemot solen på andra sidan, nåja, jorden.
När jag väl kom fram till Heathrow, London var det långa köer till säkerhetskontrollen men jag tänkte inte mer på det då jag antog att jag hade gott om tid. Tji fick jag då jag äntligen var klar och såg framemot en macka på Starbucks. När jag kollar på tavlan om avgångstider så ser jag helt plötsligt, med röd text; "GATE CLOSING". Så jag får springa som en annan dåre för att hinna. Med en lite större marginal än väntat så klarade jag det iallafall och kunde sjunka ner i exakt samma säte som jag satt i på hemvägen sist. Flightens filmer fick bli Happy Feet, The Guardian och The Last Kiss. Jag slumrade dock till innan vi ens hunnit starta så första timmarna fick ägnas åt sömn. Efter att 10-timmarsflighten var avklarad så gick jag med lättnad av planet och hämtade ut mitt bagage utan problem. Likaså gick visum-kontrollen och allt det där gällande formaliteterna.
Sedan stötte jag på ett smärre problem. När jag för första gången träffas av California-solen så ringer Marcus, jag svarar och hinner bara säga "Hej, jag är vid..." sen dog telefonen. Pengarna på mitt Cingular-kort hade tagit slut så det gick varken att ringa eller mottaga samtal. Jag tänkte att jag får väl ta och ringa från en telefonautomat, men icke, så lätt skulle det inte lösas. Det gick nämligen inte att ringa till mobiltelefoner därifrån. Så när jag står vid telefonen och halvt irriterad lägger på luren dyker en svensk tjej som erbjuder sig att låta mig använda hennes mobiltelefon. Utan vidare lycka. Det gick inte att koppla samtalet och vi ger oss av i jakt på refillkort eller liknande. Hon behövde nämligen också ringa till mobiltelefon.
Till slut efter cirkus en timma efter arrival så får vi tag i en mobiltelefon men jag får inte tag på Marcus och Jacob, som skulle hämta upp mig, men hon lyckas komma fram iallafall och får reda adressen i Beverly Hills hon skulle till. Så jag får haka på dit för att låna en telefon, vilket funger den här gången! Så Marcus och Jacob kommer dit och hämtar upp mig i vår bil (wuho!) och sedan bar det av till Summerland, då vi inte har några madrasser i nya bostaden. Men så småningom så!
Nu är det nog läggdags snart. Känner mig trött. Men nu är jag här iallafall!
Tack alla som gjort min Sverige-vistelse utomordentligt trevlig, förövrigt!