Santa Barbara -> San Diego -> Newport Beach -> Santa Barbara
Vart fan, ursäkta franskan, ska jag börja? Det mest logiska vore väl då vi satte oss i bilen och åkte ner mot sydligare orter så jag får väl börja i den änden, då jag är mycket för logik. Nu börjar berättelsen om den bästa tiden i USA hittils. Official theme song (one of 'em): Paris Hilton - Nothing In This World.
Kan börja med att nämna att det har fotograferats helt hysteriskt mycket den här resan. Både jag, Marcus och Jacob tog med oss våra systemkameror och pepprade tillsammans säkert 1300 kort. Nåväl, när vi slutat skolan i torsdags så begav jag mig hemåt. Visste att Marcus och Jacob skulle bege sig ner till San Diego i helgen tillsammans med Karim, london-egyptiern med Grand Cherokeen som bor ovanför dem. Så när jag kom hem så packade jag lite kläder och drog mig över till Verano där det var en stor middag för Kevin, deras landlord, som fyller år idag (lördag). Så vi åt lite mat och sedan var alla därifrån runt nio lagom då en av mina favoritserier, speciellt nu, hade säsongspremiär, nämligen O.C. Så efter ett snyft-avsnitt så öppnade vi en öl och fördrev tiden genom att välja musik till roadtripen följande dag. Jag frågade Karim snällt om jag fick följa med och rätt som det var var det morgon och vi stod i dörren på Verano och väntade på han. Solen sken och vi kunde inte haft en bättre start, förutom om vi kommit iväg lite tidigare.
Vi kom iväg vid halv tre och började cruisa ned för 101'an några minuter senare. Med fem skivor i bagaget så pumpades det musik för fulla muggar och vi passerade intressant vägskylt efter intressant vägskylt. Alla vägskyltar känner man antingen igen från låtar eller filmer. Vi stannade iallafall i Oxnard och inhandlade lite proviant i form av Pringles och annat skit, sedan köpte vi en iTrip också. Så vi kopplade in den i ipoden och valde en frekvens, på så sätt kan vi lyssna på det som vi lyssnar på i ipoden, på radion. Väldigt smart. Men när vi närmade oss Los Angeles så blev alla frekvenser upptagna eftersom det finns så ruskigt många radiostationer så det inte ens är kul.
Då vi kört av 101'an för att påbörja San Diego Freeway-rutten så börjar det tjockna till i trafiken. Även fast vi glider i Car Pool-filen, där bilar med bara två eller fler personer i får köra, så är det trögt. Sedan kommer vi ner mot Long Beach och en mystisk känsla sköljer över oss då vi kör ner i en dal som är dimtäckt och allmänt skum. Det är bilar överallt och för bara tio minuter sedan var det solsken. Det börjar även bli mörkt så vi bestämmer oss för att racea ner till San Diego direkt då vi gärna vill se Newport i dagsljus.
Så vi kom ner till San Diego vid nio, om jag inte missminner mig. Vi var så hungriga så att magen skrek så vi gled in på McDonald's för ovanlighetens skull för att sedan pruta lite på en Family Suite på Days Inn i downtown. Lämnade av våra grejer och kikade på slutminuterna av Sonics vs Lakers och glad som jag blev vann Lakers med ett par poäng. Sedan försökte vi få tag på Marcus och Jacobs kompisar som pluggar där nere på UCSD. Dem hade först tänkt gå på Borat-filmen men så blev inte fallet så vi mötte upp dem i deras fancy lägenhet i Pacific Beach. Medan vi letade parkeringsplats utanför deras ställe så råkade vi komma ner en bit mot havet där det fanns en stor parkeringsplats. Där satt det två svarta män i två stolar medan en polisbil stod lite längre bort. Vi blev väldigt misstänksamma och människorna som var där satt mest och tittade ner. Verkade väldigt skumt. Men vi fick sedan veta att det var en inspelning för tv-serien 'Veronica Mars' som pågick. Väl uppe hos dem så var det lugnt eftersom dem hade en riktigt seriös varning inann vräkning, efter några klagomål så var det inget party utan det var mest sitta och ta det lugnt. Vi drog därifrån vid 1 och smet förbi Crack in the box då McDonald's inte gjort oss mätta. Slocknade fint på hotellrummet runt halv tre.
Följande dag innehöll storslagna planer. Vi steg upp vid tio jag och Marcus. Jacob och Karim var morgonpigga och utnyttjade Continental Breakfasten som tydligen inte var så himla god ändå. Sedan checkade vi ut och tog kamerorna i högsta hugg och begav oss ner mot hamnen där vi brände av ruskigt mycket kort på allt från måsar och duvor till segelbåtar och krigsfartyg. Och ett skepp som användes i filmen 'Master & Commander'. Men måsarna var värst. Dem flög så nära att jag hade kunnat slå till en om jag hade velat. Dem lekte i vinden precis framför en. Väntade bara på en blaffa. Sedan fick vi nog och gick till bilen och körde upp för några kullar för att få några heta bilder på heta flygplan. Dem flög så nära så det var sjukt. San Diego International Airport låg precis där så det var nära att man hade behövt öronproppar.
San Diego var iallafall en riktigt fin stad som jag utan tvekan skulle kunna leva i. Så himla avslappnad och fräsch.
Nåväl, sedan stack vi till motorvägen igen och burnade på med Orange County och Newport Beach i sikte! Passande nog hade vi ju som sagt sett tv-serien O.C. innan så jag var på väldigt bra humör! Marcus som varit i NP innan såg en väg han kände igen så vi åkte dit och rätt som det var så hamnade vi på Balboa Island där allt det heta ligger. Där ett hus även kan kosta $5.500.000. Även ett ställe med noll kriminalitet,
MEN inte då vi var där! Eller, som det såg ut iallafall.
Medan vi traskar ned för gatan på väg till nåt matställe så hör jag en siren bakom mig. Jag kikar bak och en polisbil hasar sig fram för gatan och stannar PRECIS bredvid oss där vi går. Jag sliter upp kameran och pepprar ett antal bilder medan polismannen springer ut med draget och skarpladdat vapen i sann 'Cops'-anda. Som om inte det var coolt nog; Jag fick nästan andnöd och stod bara och väntade på att kamerateamet skulle springa fram. För er som inte vet så är jag oerhört stort fan av tv-serien Cops, http://www.cops.com. Men det gjorde dem inte, utan det kör fram en stor jeep och ut springer ytterligare en polis med ett stort gevär som antagligen innehöll tårgas. Ytterligare 3-4 poliser kommer upp bakom oss och riktar in sig på en liten affär tjugo-trettio meter framför oss. Dem ställer sig bakom några träd och skriker åt folk att flytta sig.Världens uppståndelse uppstår och vi blir inschasade i en liten ingång. Jag har fortfarande kameran i hand och tar bilder som aldrig förr. Helt plötsligt så kommer en kille ut och dem börjar skrika och han får sätta sig på knä och JAG HAR BILDER PÅ ALLT. Så när händelsen är över så griper dem plötsligt killen som ringde för att han är för bångstyrig och irriterande. Har en liten videosnutt där man kan höra dem prata. Fick veta att killen hade tydligen sett något som liknande en pistolpipa sticka ut ur mannens byxor och ringde polisen direkt.
Sedan fortsätter vi med halvskakiga ben nedför gatan där folk frågar om vi fått några tuffa bilder då vi befann oss mitt i actionen så vi visar dem några och imponerade samlas dem runt våra kameror. Sedan går vi vidare och kör ut på en färja som tar oss till en halvö där även 'the pier' finns som O.C.-kidsen alltid åker ut till. Så vi gick och käka där på Ruby's, vi blev så sjukt mätta så vi satte oss sedan i bilen och åkte hem. Då hade det blivit mörkt och vår chaufför ville inte bli alltför trött. Så på några timmar var vi tillbaks i lilla Santa Barbara som vi nu hela tiden jämför med andra ställen, vilket inte alltid blir så bra. Hej då Newport, tack som ... för detta besök, vi kommer DEFINITIVT tillbaka då detta var ett av dem bästa ställena jag någonsin varit på.
Ni som orkat ta er igenom detta inlägget, grattis, ni andra... nåväl. Your loss. Skämtåsido, vart mycket text idag men detta har som sagt varit den bästa tiden hittils så, I thank you Marcus, Jacob and Karim for your pleasant company. Every place we went to really exceeded my expectations so I'm so happy to have these experiences. Thanks!
Tack för godiset Emelie med familj! Jag njuter för fulla muggar, underbart! Later!
Kan börja med att nämna att det har fotograferats helt hysteriskt mycket den här resan. Både jag, Marcus och Jacob tog med oss våra systemkameror och pepprade tillsammans säkert 1300 kort. Nåväl, när vi slutat skolan i torsdags så begav jag mig hemåt. Visste att Marcus och Jacob skulle bege sig ner till San Diego i helgen tillsammans med Karim, london-egyptiern med Grand Cherokeen som bor ovanför dem. Så när jag kom hem så packade jag lite kläder och drog mig över till Verano där det var en stor middag för Kevin, deras landlord, som fyller år idag (lördag). Så vi åt lite mat och sedan var alla därifrån runt nio lagom då en av mina favoritserier, speciellt nu, hade säsongspremiär, nämligen O.C. Så efter ett snyft-avsnitt så öppnade vi en öl och fördrev tiden genom att välja musik till roadtripen följande dag. Jag frågade Karim snällt om jag fick följa med och rätt som det var var det morgon och vi stod i dörren på Verano och väntade på han. Solen sken och vi kunde inte haft en bättre start, förutom om vi kommit iväg lite tidigare.
Vi kom iväg vid halv tre och började cruisa ned för 101'an några minuter senare. Med fem skivor i bagaget så pumpades det musik för fulla muggar och vi passerade intressant vägskylt efter intressant vägskylt. Alla vägskyltar känner man antingen igen från låtar eller filmer. Vi stannade iallafall i Oxnard och inhandlade lite proviant i form av Pringles och annat skit, sedan köpte vi en iTrip också. Så vi kopplade in den i ipoden och valde en frekvens, på så sätt kan vi lyssna på det som vi lyssnar på i ipoden, på radion. Väldigt smart. Men när vi närmade oss Los Angeles så blev alla frekvenser upptagna eftersom det finns så ruskigt många radiostationer så det inte ens är kul.
Då vi kört av 101'an för att påbörja San Diego Freeway-rutten så börjar det tjockna till i trafiken. Även fast vi glider i Car Pool-filen, där bilar med bara två eller fler personer i får köra, så är det trögt. Sedan kommer vi ner mot Long Beach och en mystisk känsla sköljer över oss då vi kör ner i en dal som är dimtäckt och allmänt skum. Det är bilar överallt och för bara tio minuter sedan var det solsken. Det börjar även bli mörkt så vi bestämmer oss för att racea ner till San Diego direkt då vi gärna vill se Newport i dagsljus.
Så vi kom ner till San Diego vid nio, om jag inte missminner mig. Vi var så hungriga så att magen skrek så vi gled in på McDonald's för ovanlighetens skull för att sedan pruta lite på en Family Suite på Days Inn i downtown. Lämnade av våra grejer och kikade på slutminuterna av Sonics vs Lakers och glad som jag blev vann Lakers med ett par poäng. Sedan försökte vi få tag på Marcus och Jacobs kompisar som pluggar där nere på UCSD. Dem hade först tänkt gå på Borat-filmen men så blev inte fallet så vi mötte upp dem i deras fancy lägenhet i Pacific Beach. Medan vi letade parkeringsplats utanför deras ställe så råkade vi komma ner en bit mot havet där det fanns en stor parkeringsplats. Där satt det två svarta män i två stolar medan en polisbil stod lite längre bort. Vi blev väldigt misstänksamma och människorna som var där satt mest och tittade ner. Verkade väldigt skumt. Men vi fick sedan veta att det var en inspelning för tv-serien 'Veronica Mars' som pågick. Väl uppe hos dem så var det lugnt eftersom dem hade en riktigt seriös varning inann vräkning, efter några klagomål så var det inget party utan det var mest sitta och ta det lugnt. Vi drog därifrån vid 1 och smet förbi Crack in the box då McDonald's inte gjort oss mätta. Slocknade fint på hotellrummet runt halv tre.
Följande dag innehöll storslagna planer. Vi steg upp vid tio jag och Marcus. Jacob och Karim var morgonpigga och utnyttjade Continental Breakfasten som tydligen inte var så himla god ändå. Sedan checkade vi ut och tog kamerorna i högsta hugg och begav oss ner mot hamnen där vi brände av ruskigt mycket kort på allt från måsar och duvor till segelbåtar och krigsfartyg. Och ett skepp som användes i filmen 'Master & Commander'. Men måsarna var värst. Dem flög så nära att jag hade kunnat slå till en om jag hade velat. Dem lekte i vinden precis framför en. Väntade bara på en blaffa. Sedan fick vi nog och gick till bilen och körde upp för några kullar för att få några heta bilder på heta flygplan. Dem flög så nära så det var sjukt. San Diego International Airport låg precis där så det var nära att man hade behövt öronproppar.
San Diego var iallafall en riktigt fin stad som jag utan tvekan skulle kunna leva i. Så himla avslappnad och fräsch.
Nåväl, sedan stack vi till motorvägen igen och burnade på med Orange County och Newport Beach i sikte! Passande nog hade vi ju som sagt sett tv-serien O.C. innan så jag var på väldigt bra humör! Marcus som varit i NP innan såg en väg han kände igen så vi åkte dit och rätt som det var så hamnade vi på Balboa Island där allt det heta ligger. Där ett hus även kan kosta $5.500.000. Även ett ställe med noll kriminalitet,
MEN inte då vi var där! Eller, som det såg ut iallafall.
Medan vi traskar ned för gatan på väg till nåt matställe så hör jag en siren bakom mig. Jag kikar bak och en polisbil hasar sig fram för gatan och stannar PRECIS bredvid oss där vi går. Jag sliter upp kameran och pepprar ett antal bilder medan polismannen springer ut med draget och skarpladdat vapen i sann 'Cops'-anda. Som om inte det var coolt nog; Jag fick nästan andnöd och stod bara och väntade på att kamerateamet skulle springa fram. För er som inte vet så är jag oerhört stort fan av tv-serien Cops, http://www.cops.com. Men det gjorde dem inte, utan det kör fram en stor jeep och ut springer ytterligare en polis med ett stort gevär som antagligen innehöll tårgas. Ytterligare 3-4 poliser kommer upp bakom oss och riktar in sig på en liten affär tjugo-trettio meter framför oss. Dem ställer sig bakom några träd och skriker åt folk att flytta sig.Världens uppståndelse uppstår och vi blir inschasade i en liten ingång. Jag har fortfarande kameran i hand och tar bilder som aldrig förr. Helt plötsligt så kommer en kille ut och dem börjar skrika och han får sätta sig på knä och JAG HAR BILDER PÅ ALLT. Så när händelsen är över så griper dem plötsligt killen som ringde för att han är för bångstyrig och irriterande. Har en liten videosnutt där man kan höra dem prata. Fick veta att killen hade tydligen sett något som liknande en pistolpipa sticka ut ur mannens byxor och ringde polisen direkt.
Sedan fortsätter vi med halvskakiga ben nedför gatan där folk frågar om vi fått några tuffa bilder då vi befann oss mitt i actionen så vi visar dem några och imponerade samlas dem runt våra kameror. Sedan går vi vidare och kör ut på en färja som tar oss till en halvö där även 'the pier' finns som O.C.-kidsen alltid åker ut till. Så vi gick och käka där på Ruby's, vi blev så sjukt mätta så vi satte oss sedan i bilen och åkte hem. Då hade det blivit mörkt och vår chaufför ville inte bli alltför trött. Så på några timmar var vi tillbaks i lilla Santa Barbara som vi nu hela tiden jämför med andra ställen, vilket inte alltid blir så bra. Hej då Newport, tack som ... för detta besök, vi kommer DEFINITIVT tillbaka då detta var ett av dem bästa ställena jag någonsin varit på.
Ni som orkat ta er igenom detta inlägget, grattis, ni andra... nåväl. Your loss. Skämtåsido, vart mycket text idag men detta har som sagt varit den bästa tiden hittils så, I thank you Marcus, Jacob and Karim for your pleasant company. Every place we went to really exceeded my expectations so I'm so happy to have these experiences. Thanks!
Tack för godiset Emelie med familj! Jag njuter för fulla muggar, underbart! Later!
Kommentarer
Trackback