California part 2
Kära medmänniskor,
Jag har nu anlänt till det bästa landet i världen, med över 300 soldagar om året, Kalifornien (huvudstad; Sacramento). Rent spontant känns det oerhört roligt att vara tillbaka och jag förväntar mig att den känslan kommer sitta i ett bra tag. Jag känner redan nu att den här terminen kommer bli kul som fan, ursäkta min franska. Men då ska ni veta att det inte enbart kommer bli fest utan det här året ska gå, till stor del, i skolans tecken och jag är ju trots allt här för att studera och lära mig om livet.
Eftersom att min flygresa över hit gick så himla smidigt så anade jag trubbel med antingen bagage eller flygbuss men stötte på varken eller. Bagaget kom direkt och LAX lämnade jag i ilfart efter att bussen till Santa Barbara anlänt i tid. På grund av mycket trafik på 405'an så tog bussen en 'genväg' via Pacific Coast Highway till 101'an. När vi svängade av 405'an lade jag mig världsvant tillrätta och stängde ögonen. Jag öppnade de lagom till vår entré på 1'an. Jag gäspade lite och blickade ut över det glittrande solnedgångsbeprydda havet. Ett par surfare rippade några vågor i Malibu och jag tänkte 'shit, vilken ful bräda han har'. Genvägen gjorde skäl för sitt namn och gav oss ett litet försprång till dem andra luffarna på 405'an. Så när vi störtat in på 101'an var det bara att luta sig tillbaka och irritera sig på hur mycket svenskar det kommer vara i SB, då jag redan hört 2 stycken ventilera sig över hur mycket trafik det var. Gud, har de aldrig varit i L.A. förut? Skämtåsido, men trippen upp gick väldigt bra och jag kom till mitt hotell runt 7-tiden.
West Beach Inn heter det och här kommer jag bo tills på fredag. Den 1:a september är det inflyttning i huset på Cliff Drive.
Träffade Sasan idag, onsdag, och reminiscade lite över gamla tider men också hur jäkla bra det känns att vara tillbaka. Jag konstaterade ganska snabbt att ingenting har förändrats, och det är precis så jag vill ha det.
Jag har nu anlänt till det bästa landet i världen, med över 300 soldagar om året, Kalifornien (huvudstad; Sacramento). Rent spontant känns det oerhört roligt att vara tillbaka och jag förväntar mig att den känslan kommer sitta i ett bra tag. Jag känner redan nu att den här terminen kommer bli kul som fan, ursäkta min franska. Men då ska ni veta att det inte enbart kommer bli fest utan det här året ska gå, till stor del, i skolans tecken och jag är ju trots allt här för att studera och lära mig om livet.
Eftersom att min flygresa över hit gick så himla smidigt så anade jag trubbel med antingen bagage eller flygbuss men stötte på varken eller. Bagaget kom direkt och LAX lämnade jag i ilfart efter att bussen till Santa Barbara anlänt i tid. På grund av mycket trafik på 405'an så tog bussen en 'genväg' via Pacific Coast Highway till 101'an. När vi svängade av 405'an lade jag mig världsvant tillrätta och stängde ögonen. Jag öppnade de lagom till vår entré på 1'an. Jag gäspade lite och blickade ut över det glittrande solnedgångsbeprydda havet. Ett par surfare rippade några vågor i Malibu och jag tänkte 'shit, vilken ful bräda han har'. Genvägen gjorde skäl för sitt namn och gav oss ett litet försprång till dem andra luffarna på 405'an. Så när vi störtat in på 101'an var det bara att luta sig tillbaka och irritera sig på hur mycket svenskar det kommer vara i SB, då jag redan hört 2 stycken ventilera sig över hur mycket trafik det var. Gud, har de aldrig varit i L.A. förut? Skämtåsido, men trippen upp gick väldigt bra och jag kom till mitt hotell runt 7-tiden.
West Beach Inn heter det och här kommer jag bo tills på fredag. Den 1:a september är det inflyttning i huset på Cliff Drive.
Träffade Sasan idag, onsdag, och reminiscade lite över gamla tider men också hur jäkla bra det känns att vara tillbaka. Jag konstaterade ganska snabbt att ingenting har förändrats, och det är precis så jag vill ha det.
Kommentarer
Postat av: mickiiiii
ge oss mer!!=) våran tid i usa lever ju vidare genom dig nu - ta ditt ansvar!!=P
Trackback