BACK IN CALIFORNIA
Då är man tillbaka i värmen. Tillbaka i soliga Kalifornien. Resan hit har gått bra förutom lite stress här och där.
Min far skjutsade mig till flygplatsen runt sex på morgonen och då hade jag bara fått några timmars sömn. Jag planerade att sova på planet istället. Så efter en seg morgon satt jag på planet, som var i tid, påväg till London. Ett dött och regntäckt Arlanda lämnades kvar medan jag såg framemot solen på andra sidan, nåja, jorden.
När jag väl kom fram till Heathrow, London var det långa köer till säkerhetskontrollen men jag tänkte inte mer på det då jag antog att jag hade gott om tid. Tji fick jag då jag äntligen var klar och såg framemot en macka på Starbucks. När jag kollar på tavlan om avgångstider så ser jag helt plötsligt, med röd text; "GATE CLOSING". Så jag får springa som en annan dåre för att hinna. Med en lite större marginal än väntat så klarade jag det iallafall och kunde sjunka ner i exakt samma säte som jag satt i på hemvägen sist. Flightens filmer fick bli Happy Feet, The Guardian och The Last Kiss. Jag slumrade dock till innan vi ens hunnit starta så första timmarna fick ägnas åt sömn. Efter att 10-timmarsflighten var avklarad så gick jag med lättnad av planet och hämtade ut mitt bagage utan problem. Likaså gick visum-kontrollen och allt det där gällande formaliteterna.
Sedan stötte jag på ett smärre problem. När jag för första gången träffas av California-solen så ringer Marcus, jag svarar och hinner bara säga "Hej, jag är vid..." sen dog telefonen. Pengarna på mitt Cingular-kort hade tagit slut så det gick varken att ringa eller mottaga samtal. Jag tänkte att jag får väl ta och ringa från en telefonautomat, men icke, så lätt skulle det inte lösas. Det gick nämligen inte att ringa till mobiltelefoner därifrån. Så när jag står vid telefonen och halvt irriterad lägger på luren dyker en svensk tjej som erbjuder sig att låta mig använda hennes mobiltelefon. Utan vidare lycka. Det gick inte att koppla samtalet och vi ger oss av i jakt på refillkort eller liknande. Hon behövde nämligen också ringa till mobiltelefon.
Till slut efter cirkus en timma efter arrival så får vi tag i en mobiltelefon men jag får inte tag på Marcus och Jacob, som skulle hämta upp mig, men hon lyckas komma fram iallafall och får reda adressen i Beverly Hills hon skulle till. Så jag får haka på dit för att låna en telefon, vilket funger den här gången! Så Marcus och Jacob kommer dit och hämtar upp mig i vår bil (wuho!) och sedan bar det av till Summerland, då vi inte har några madrasser i nya bostaden. Men så småningom så!
Nu är det nog läggdags snart. Känner mig trött. Men nu är jag här iallafall!
Tack alla som gjort min Sverige-vistelse utomordentligt trevlig, förövrigt!
Min far skjutsade mig till flygplatsen runt sex på morgonen och då hade jag bara fått några timmars sömn. Jag planerade att sova på planet istället. Så efter en seg morgon satt jag på planet, som var i tid, påväg till London. Ett dött och regntäckt Arlanda lämnades kvar medan jag såg framemot solen på andra sidan, nåja, jorden.
När jag väl kom fram till Heathrow, London var det långa köer till säkerhetskontrollen men jag tänkte inte mer på det då jag antog att jag hade gott om tid. Tji fick jag då jag äntligen var klar och såg framemot en macka på Starbucks. När jag kollar på tavlan om avgångstider så ser jag helt plötsligt, med röd text; "GATE CLOSING". Så jag får springa som en annan dåre för att hinna. Med en lite större marginal än väntat så klarade jag det iallafall och kunde sjunka ner i exakt samma säte som jag satt i på hemvägen sist. Flightens filmer fick bli Happy Feet, The Guardian och The Last Kiss. Jag slumrade dock till innan vi ens hunnit starta så första timmarna fick ägnas åt sömn. Efter att 10-timmarsflighten var avklarad så gick jag med lättnad av planet och hämtade ut mitt bagage utan problem. Likaså gick visum-kontrollen och allt det där gällande formaliteterna.
Sedan stötte jag på ett smärre problem. När jag för första gången träffas av California-solen så ringer Marcus, jag svarar och hinner bara säga "Hej, jag är vid..." sen dog telefonen. Pengarna på mitt Cingular-kort hade tagit slut så det gick varken att ringa eller mottaga samtal. Jag tänkte att jag får väl ta och ringa från en telefonautomat, men icke, så lätt skulle det inte lösas. Det gick nämligen inte att ringa till mobiltelefoner därifrån. Så när jag står vid telefonen och halvt irriterad lägger på luren dyker en svensk tjej som erbjuder sig att låta mig använda hennes mobiltelefon. Utan vidare lycka. Det gick inte att koppla samtalet och vi ger oss av i jakt på refillkort eller liknande. Hon behövde nämligen också ringa till mobiltelefon.
Till slut efter cirkus en timma efter arrival så får vi tag i en mobiltelefon men jag får inte tag på Marcus och Jacob, som skulle hämta upp mig, men hon lyckas komma fram iallafall och får reda adressen i Beverly Hills hon skulle till. Så jag får haka på dit för att låna en telefon, vilket funger den här gången! Så Marcus och Jacob kommer dit och hämtar upp mig i vår bil (wuho!) och sedan bar det av till Summerland, då vi inte har några madrasser i nya bostaden. Men så småningom så!
Nu är det nog läggdags snart. Känner mig trött. Men nu är jag här iallafall!
Tack alla som gjort min Sverige-vistelse utomordentligt trevlig, förövrigt!
Kommentarer
Trackback