The end of an era
Nu är det snart måndag, dagen då vi lämnar Santa Barbara för Los Angeles innan vi flyger hem till, i våra kalifornien-bländade ögon, trista, blyga och helt enkelt tråkiga Sverige. Då inte sagt att det inte ska bli roligt att komma hem för det har ju faktiskt gått cirka 6 månader sedan jag lämnade er för surfning i solnedgången, att driva med folk på svenska, åka till Malibu och Paradise Cove och äta en god lunch på stranden, åka till Urth Café i Hollywood och spana kändisar, prata med Marcus och Jacob om hur jävla bra liv vi lever, spela beer pong och att fortfarande aldrig ha förlorat med Jacob, göra Photoshop-uppgiften sista kvällen, sitta och gorma medan vi gör ett online-quiz, glömma tanka för att sedan sitta och stirra på bensinmätarn påväg till bensinstationen, åka runt i södra Kalifornien enbart för att besöka tv-seriens 'O.C.' inspelningsplatser, bli skitexalterad varje gång en mås (eller en fågel överhuvudtaget) sitter still och man har kameran framme, skapa ett stort berg, eller torn, av alla läskkartonger vi köpt, gå på DP och prata med tjejer, få höra frågan 'Switzerland?' när man en sekund innan sa att man vara från 'Sweden', ta en kall öl på kvällen framför grillen och bara titta ut över havet från vår 'balkong', åka till Ralph's klockan 1 på natten en skoldag och köpa det mest onödiga (men alltid godaste) du kan hitta och komma hem och tänka 'fan, nu köpte vi ju inget vettigt igen', äta bakisfrukost på IHOP, åka ner till San Diego på Spring Break för att enbart festa och surfa, gå på Full Moon Party och förundras över att dem skapat ett eget Christiania för en kväll, springa hem från basketlektionen eftersom jag bara hade 30 minuter på mig att duscha, byta om och gå till nästa lektion, på den lektionen jag och marcus satt och störde oss på lärarens frekventa användning av "okay..?", få höra att vi har för många internskämt eller helt enkelt att bara vakna upp och stirra ut över Stilla Havet och tänka 'shit... vad ska jag hem och göra?'.
Tiden har gått så otroligt fort och den här terminen har definitivt varit roligast, allt tack vare bil och nytt boende och rumskamrater. Roadtripsen har varit så vidrigt roliga och det är den 'aktiviteten' jag nog kommer sakna allra mest. Jag tror att vi blev lite bortskämda till slut.
Det går inte att skriva en lista på vad som har varit allra roligast under hela min tid här. Det är omöjligt för det har hänt så mycket olika saker att jag inte ens vill försöka. Man får ta alla resor individuellt och gå igenom dem för att det är svårt att ta in allting. Man blir så bortskämd att man inte tycker att det är en särskilt stor grej att bara åka ner till L.A. eller till Malibu för en lunch. Det händer bara, så när man väl är där tycker man att det är en av dem coolaste sakerna, men sedan när man kommer tillbaks till Santa Barbara så tycker man inte det är lika coolt utan bara en av sakerna vi brukar göra.
Städerna som man drömde om förut och som man ser och hörs nämnas i TV dagligen har tappat det som gör dem spännande, nu när de varit så lättåtkomliga. Att åka ner till San Diego är inte längre ett projekt, utan en otroligt rolig roadtrip som är över på 3 timmar. Jag tycker fortfarande städerna som vi varit i, som bl.a. San Diego, San Francisco, Los Angeles etc., är underbart charmiga men det är som sagt ingen stor grej längre.
Det är det som är lite tråkigt. Jag har blivit så bedövad av alla saker att jag nästan glömmer riktigt stora händelser som att jag träffat och sett många av mina idoler så som Woody Harrelsson, Will Smith, Tom Hanks och Sienna Miller. Att jag fått vara bara en halvmeter från några av dessa och tillochmed utbytt ord med dem är för mig en otrolig upplevelse. But it's just one of those things.
Så det jag vill komma fram till är att det är så svårt att hantera hela den här upplevelsen och den går inte riktigt att sammanfatta, Jag tycker det är bra och kul att bloggen finns så jag kan gå tillbaks och bli påmind för ofta har känslan av upplevelsen suttit kvar när jag skrivit så jag kan leva mig in i situationen igen. En sak som jag värderar högt är alla bilder jag tagit. På http://santabarbara.bilddagboken.se finns det 808 bilder just nu, från runt om i Kalifornien och det är alltid kul att höra när folk blivit inspirerade av mina bilder eller helt enkelt bara tycker dem är fina. Så jag värderar mina bilder högt för det är det som hjälper mig allra mest att komma ihåg allt.
Hursomhelst, det ska bli kul att få komma hem igen. Få sova i min egen säng, träffa alla mina nära och kära, sitta vid en stationär dator, gå på systembolaget, köpa Marabou mjölkchoklad, äta köttbullar och potatis med lingonsylt och brunsås, gå till ICA och köpa Ramlösa, ta tunnelbanan, gå till en fet klubb, äta svenska lantchips, dricka Arlas mjölk, kunna ringa och ha bra mottagning överallt, slippa få saldo varje gång man smsat eller ringt eller att helt enkelt bara ta det lugnt i soffan framför svensk tv... nåja, nu ska vi försöka få sålt bilen. Wish us luck!
Tiden har gått så otroligt fort och den här terminen har definitivt varit roligast, allt tack vare bil och nytt boende och rumskamrater. Roadtripsen har varit så vidrigt roliga och det är den 'aktiviteten' jag nog kommer sakna allra mest. Jag tror att vi blev lite bortskämda till slut.
Det går inte att skriva en lista på vad som har varit allra roligast under hela min tid här. Det är omöjligt för det har hänt så mycket olika saker att jag inte ens vill försöka. Man får ta alla resor individuellt och gå igenom dem för att det är svårt att ta in allting. Man blir så bortskämd att man inte tycker att det är en särskilt stor grej att bara åka ner till L.A. eller till Malibu för en lunch. Det händer bara, så när man väl är där tycker man att det är en av dem coolaste sakerna, men sedan när man kommer tillbaks till Santa Barbara så tycker man inte det är lika coolt utan bara en av sakerna vi brukar göra.
Städerna som man drömde om förut och som man ser och hörs nämnas i TV dagligen har tappat det som gör dem spännande, nu när de varit så lättåtkomliga. Att åka ner till San Diego är inte längre ett projekt, utan en otroligt rolig roadtrip som är över på 3 timmar. Jag tycker fortfarande städerna som vi varit i, som bl.a. San Diego, San Francisco, Los Angeles etc., är underbart charmiga men det är som sagt ingen stor grej längre.
Det är det som är lite tråkigt. Jag har blivit så bedövad av alla saker att jag nästan glömmer riktigt stora händelser som att jag träffat och sett många av mina idoler så som Woody Harrelsson, Will Smith, Tom Hanks och Sienna Miller. Att jag fått vara bara en halvmeter från några av dessa och tillochmed utbytt ord med dem är för mig en otrolig upplevelse. But it's just one of those things.
Så det jag vill komma fram till är att det är så svårt att hantera hela den här upplevelsen och den går inte riktigt att sammanfatta, Jag tycker det är bra och kul att bloggen finns så jag kan gå tillbaks och bli påmind för ofta har känslan av upplevelsen suttit kvar när jag skrivit så jag kan leva mig in i situationen igen. En sak som jag värderar högt är alla bilder jag tagit. På http://santabarbara.bilddagboken.se finns det 808 bilder just nu, från runt om i Kalifornien och det är alltid kul att höra när folk blivit inspirerade av mina bilder eller helt enkelt bara tycker dem är fina. Så jag värderar mina bilder högt för det är det som hjälper mig allra mest att komma ihåg allt.
Hursomhelst, det ska bli kul att få komma hem igen. Få sova i min egen säng, träffa alla mina nära och kära, sitta vid en stationär dator, gå på systembolaget, köpa Marabou mjölkchoklad, äta köttbullar och potatis med lingonsylt och brunsås, gå till ICA och köpa Ramlösa, ta tunnelbanan, gå till en fet klubb, äta svenska lantchips, dricka Arlas mjölk, kunna ringa och ha bra mottagning överallt, slippa få saldo varje gång man smsat eller ringt eller att helt enkelt bara ta det lugnt i soffan framför svensk tv... nåja, nu ska vi försöka få sålt bilen. Wish us luck!
Kommentarer
Postat av: Pappa
Man blir så grymt tagen av Ditt skrivande Mattias! Jag är så stolt över Dig, hur Du har hanterat allt, tagit Dig igenom allt etc etc. När jag och Susanne hade hälsat på blev jag lugn som en filbunke. Du
har varit så duktig och vi blev så imponerade! Vilken upplöevelse Du har fått uppleva och som Du har vuxit som människa. Det är få förunnat. Ta vara på detta Mattias och bär det med Dig i livet så kommer det att gå så bra för Dig!! PoK från en såååå stolt Pappa !! Och Susanne håller med till 100% !!! KRAM!
Trackback