Santa Barbara

Kanye West, den starkast lysande stjärnan inom musik just nu? Det är fanimej nära. Igår natt runt fyra på morgonen kom vi hem till Santa Barbara från den ofantligt grymma konserten nere i San Diego. Hela helgen har varit grym och sen att den kulminerar inne på San Diego Sports Arena är nästan för bra för att vara sant.


Tidigt på lördagsmorgonen kliver jag och Sanna upp och gör oss i ordning. Efter en snabb ihoppackning så får vi skjuts till Enterprise Rent-A-Car av mackesnacke som är här och hälsar på (!!!). Där hade vi tänkt hyra en liten sketen Chevy Malibu eftersom det var exakt lika dyrt (om inte billigare) än att ta tåget ner till San Diego, där vi skulle möta upp min roommate Chris. Men istället för en Malibu så blir vi erbjudna en maffig 2008 Ford F150 pick-up. Detta skulle tjäna oss runt 40 dollar då det var något med att den inte användes så ofta och att man inte kunde köra vanliga bilar ner till flygplatsen för att de inte hade någon deal bla bla bla jag lyssnade inte utan jag ville bara slita nycklarna ifrån killen som precis säger "Well, since my manager isn't here I can pretty much do what the fuck I want." Fem minuter senare rullar vi ner till Souplantation där vi tänkt äta frukost. Efter lite pizzabröd doppat i Ranch så fortsätter vi åkandet i den stora trucken och vi hinner även med ett stopp inne på IKEA. Väl nere i 818 (en area code i San Diego, yo!) blir vi upplockade av Chris och vi käkar lunch (en skitstor burrito!) på Fred's i downtown. Resten av dagen spenderar vi pretty much liggandes i soffan. Jag och Sanna hade bara fått sova fyra timmar eftersom vi varit ute dagen innan.

On the day of the concert så börjar vi med att låna Chris's mammas Mercedes CL550 och åka till The Original Pancake House. Blåbärspannkakan var sjukt god och efter det åkte vi hem och slappade ett tag. Vårt möte med Lupe Fiasco, N.E.R.D., Rihanna och Kanye West började närma sig så vi åkte över till Chris's storasyster som bor i Cardiff-by-the-sea (jupps, så heter det) där vi hängde en liten stund. Helt plötsligt var det dags att åka så vi brummar ner till San Diego Sports Arena där det är vidrigt mycket folk. Vi hade köpt "floor tickets" så det fanns bara en ingång för oss och självklart var det längst kö till den. Men nu var det så att vi hade en extra biljett och slö som jag är så lade jag upp en annons på Craigslist samma dag som konserten. Men tur för mig så var konserten utsåld så det var hetsiga människor som ringde hela dagen. Men en kille vid namn Stephen verkade trevlig och jordnära (förlåt Sanna, reds. anm.) så jag tyckte han kunde få köpa den. Jag sa att $110 lät som ett bra pris då jag köpte den för $90 så vi kom överens om att mötas upp utanför arenan. När vi börjar närma oss så var det mastodont-bilkö redan innan arenan så han ringer och hetsar lite om att han står i kön till "floor-ticket"-ingången med sina vänner och han inte kan bli insläppt utan biljetten (duh.), så jag säger att vi skyndar oss lite. Tio minuter senare så ringer han och säger att han står längst fram i den minst tvåhundra meter långa kön som slingrar sig halvvägs runt arenan, och att om jag kommer nu så kan han säga till vakten han lyckats charma att jag är hans bror så vi får slippa stå i den förbaskade kön. Sagt och gjort så glider vi förbi hela kön och han får sin biljett, jag får mina dollars och vips så står vi sjukt långt fram på konserten. Tjugo minuter senare då arenan knappt fyllts så kliver Lupe Fiasco på. Detta innebär att om vi fått stå i kön så hade vi missat människan jag nästan helst ville se. Värt att nämna är att Stephen fick $10 rabatt av mig.


Efter att vi sjungit sönder oss till Superstar och alla Lupe's tunga tracks så kliver N.E.R.D. (ja, Pharrell var där) upp på scen och en fyrtio minuter senare är jag så jävla svettig och sjukt lycklig. Det var den bästa konserten jag varit på och jag kände att jag kunde dö lycklig. Pharrell är kung. Efter N.E.R.D. så klev Rihanna på och atmosfären blev lite lugnare. Vid det här laget var jag astörstig men snart skulle Kanye dundra in så jag vågade inte kila iväg. Helt plötsligt släcks ljusen och ridån åker upp. Konserten drar igång och jag finner inga ord för hur grym den var. Han spelade alla låtar jag ville höra och jag har nog aldrig röjt så mycket. Fyfan vad grym den var, ursäkta min franska. Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram hur bra konserten var utan såna profanities.


När klockan var 1am så hade vi varit inne på Ralph's och handlat brutalt mycket vatten så vi var redo för den tre timmar långa resan upp till Santa Barbara. Den gick väldigt fort och vid halv fem somnade jag sjukt gott i min egen säng. Hela helgen var riktigt grym helt enkelt. Och btw, i onsdags såg jag Jay-Z, Mary J. Blige och The Dream. Den konserten var äckligt bra också. God natt.